Digital design byter namn – arbetet består

Två tidiga synsätt på UX: analysera eller skapa

Innan jag började läsa interaktionsdesign på Chalmers studerade jag kognitionsvetenskap i Skövde. Utbildningen var intressant och gav en djup förståelse för perception, kognition och mänskligt beteende. Vi läste klassiska böcker som The Design of Everyday Things, arbetade med heuristiska utvärderingar och genomförde användarstudier.

Men något saknades. Fokus låg i hög grad på att analysera och identifiera problem i befintliga lösningar, mindre på att faktiskt skapa nya. Det kändes som en utbildning som förberedde för rollen som usability engineer: någon som kan påvisa brister och behov, men inte nödvändigtvis forma lösningar.

När interaktionsdesignprogrammet på Chalmers startade året därpå blev kontrasten tydlig. Där var design det primära. Vi skulle skapa, bygga, testa och iterera. Research och usability fanns med, men som ett stöd till designarbetet, inte som ett mål i sig.

Den här spänningen mellan analys och skapande har följt UX-rollen sedan dess. Den finns kvar än i dag.

UI Engineer – när digital design var nära produkten

2004 började jag arbeta på Sony Ericsson som UI Engineer. Titeln speglade en tid då design och implementation låg nära varandra, särskilt i produktteam för mobiltelefoner utan touchskärm.

Vi var ett designteam på omkring 10–15 personer, med helhetsansvar för olika applikationer i telefonerna. Mitt huvudsakliga ansvar var mediaapplikationerna – musikspelare och videospelare – i en tid då mp3-filer började bli vanliga i mobilen. Rollen innebar ett stort inflytande över både design och funktionalitet.

Genom att ta fram tydliga designvisioner och prototyper kunde vi driva vilken funktionalitet som behövdes, i dialog med produktledning och utveckling. Begränsningarna var tydliga: inga touchskärmar, bara knappar och softkeys. Det krävde noggranna prioriteringar av vilka handlingar som var viktigast, hur navigation skulle fungera och hur komplexitet kunde hållas nere.

User research var en naturlig del av arbetet. Vi genomförde klassiska användarstudier med observationer i labbmiljö, där användare löste uppgifter medan produktledning och utveckling ofta följde testerna live. Vi gjorde även telefonintervjuer med användare i testprogram, till exempel i samband med lanseringen av de första Walkman-telefonerna.

Det mesta av tiden lades ändå på att forma ett fungerande och effektivt gränssnitt: interaktionsmönster, struktur och UI-design. Den visuella slutfinishen och ikonografin togs senare över av ett separat Creative Design Center, när lösningen var färdigdefinierad.

Även om titeln var teknisk var ansvaret tydligt design- och användarcentrerat.

När UX-titeln dök upp – utan att vardagen förändrades

Någonstans runt 2006–2007 började titeln UX designer användas allt mer. För många innebar det ett titelbyte snarare än ett nytt uppdrag. Så var det även i vårt fall.

Arbetsuppgifterna förändrades inte nämnvärt. Det handlade fortfarande om struktur, flöden, interaktion, UI och produktnära beslut. Det som förändrades var hur organisationer pratade om design. UX blev ett samlande begrepp som gjorde det lättare att kommunicera designens värde på en mer strategisk nivå.

Det här är ett återkommande mönster i designyrkets historia: när organisationer förändras, växer eller behöver legitimera nya perspektiv, byts orden. Inte nödvändigtvis arbetet.

BlackBerry: UX Design & UX Research

På BlackBerry såg organisationen annorlunda ut, men kärnan i designrollen var fortsatt bred. Vi UX-designers arbetade med design och prototyper, tog ansvar för att föreslå och bedöma vilken funktionalitet som krävdes och hade stort inflytande över den färdiga lösningen, även om produktcheferna här hade ett tydligare mandat att sätta krav.

En tydlig skillnad jämfört med tidigare roller var hur user research organiserades. Under vår första period på BlackBerry arbetade vi med ett uttalat buddy-system, där varje UX-designer parades ihop med en UX-researcher. Researchern ansvarade för förberedande studier, löpande tester och sammanställning av insikter, medan designrollen kunde fokusera mer på att forma lösningar – struktur, interaktion, UI och helhet – baserat på ett stabilt underlag.

Efter ungefär ett år lämnades denna en-till-en-modell. I stället gick man över till ett bredare och mer flexibelt samarbete mellan UX design och research, där teamen fortfarande arbetade tätt tillsammans men utan fasta par. Buddy-systemet hade fungerat väl i vissa sammanhang, men upplevdes också som begränsande när produkterna, teamen och behoven varierade.

Det senare steget innebar inte mindre fokus på användarinsikt, utan snarare en mer mogen balans mellan rollerna. UX-design och UX-research var fortsatt tydligt definierade kompetenser, men samarbetet blev mer situationsanpassat. Helhetsperspektivet låg kvar i designrollen, samtidigt som research kunde skalas och användas där den gjorde mest nytta.

Product designer – ett nytt namn på ett befintligt ansvar

När titeln product designer började dyka upp allt oftare runt 2016–2017 var igenkänningen för många omedelbar. Den användes för att beskriva en roll som kombinerade UX och UI med ett tydligare ansvar för produkten som helhet – inklusive prioriteringar, avvägningar och kopplingen till affärsmål.

Att titeln fick genomslag just då var ingen slump. Produktorganisationer hade vuxit i komplexitet, design hade blivit en mer central del av produktutvecklingen och behovet av roller som kunde ta ansvar över flera perspektiv blev tydligare. Product designer blev ett sätt att sätta ord på detta bredare ansvar.

I praktiken var rollen sällan ny. I många team hade designers redan länge arbetat i skärningspunkten mellan användarbehov, gränssnitt och produktbeslut – bland annat i arbetssätt som det vi hade på BlackBerry. Den nya titeln fångade bredden bättre, men förändrade inte nödvändigtvis vad erfarna designers faktiskt gjorde i vardagen.

Snarare än att introducera ett nytt yrke, fungerade product designer som en ometikettering av ett ansvar som redan fanns, men som tidigare varit svårare att beskriva med mer snäva titlar.

Vad detta säger om digital design i dag

Ser man tillbaka över två decennier av digital design framträder ett tydligt mönster. Titlar förändras i takt med teknik, trender och organisationsmodeller. Kärnan i arbetet är däremot förvånansvärt stabil.

Att förstå människor, forma fungerande interaktioner och ta ansvar för hur en produkt faktiskt används har alltid varit centralt i designrollen. Problemet uppstår när titlar behandlas som exakta specifikationer, snarare än som ungefärliga beskrivningar av ansvar.

För organisationer och kunder innebär det att fokus bör ligga mindre på vilket namn rollen råkar ha, och mer på vilket ansvar och vilken förmåga som faktiskt behövs. För designyrket som helhet är det en påminnelse om att orden vi använder är sekundära.

Digital design byter namn. Arbetet består.